Stunder som du minns

Livet just nu känns stressigt. Inte bara mitt liv, utan livet i allmänhet. Det är så mycket som jag vill hinna med att göra men timmarna går förbi snabbare än vad jag hinner räkna dem. Det låter löjligt då man endast behöver hålla räkningen en gång var sextioende minut, men så är fallet. Vi spenderar våra dagar i skolan eller på arbetet och resten av tiden försöker vi göra något som vi själva känner för. Något som är betydelsefullt. Något som du kan se tillbaka på. Men jag glömmer bort saker jag gör. Jag kan inte minnas vad jag åt till middag för fyra dagar sedan? Eller vad som hände i denna stund för exakt en vecka sedan. Vissa kan komma ihåg men jag är definitivt inte en av dem. Jag tror dock att det är just det som är livet. Ett händelseförlopp med vissa saker man kommer ihåg och andra inte. Vissa dagar eller veckor flyger förbi då du inte gör något överhuvudtaget betydelsefullt medan andra långsamt smeker dig med vackra vyer och upplevelser. Det kan låta ganska uppenbart men för mig så har detta inte alltid varit så tydligt. Särskilt inte när man kliver in i tjugoårsåldern. Vi blir omtalade i film och media att livet är något som ska njutas av och att stunder ska tas vara på. Att du ska göra något stort någon dag. Följa dina drömmar för att uppnå något större än vad du är just nu. Lyckas du inte med detta så är du bokstavligt talat misslyckad.

Detta sätt att tänka på är såklart oerhört påfrestande för psyket då livet ofta inte blir som man tänker sig. Saker och ting blir sällan som planerat och det slutar oftast med att du står i slutet av dagen och tänker. Vad fan gör jag med mitt liv? Många gånger är man missnöjd med svaret. Det är jag i alla fall. Inte för att jag har gått runt och varit olycklig hela dagen utan för att jag inte alltid känner att dagen var så betydelsefull för mig som jag hade velat att den skulle vara. Jag vill att varenda stund av mitt liv ska kunna vara med i en film. Att allt ska vara så vackert, fantastiskt, roligt och underbart. Helt perfekt. Varenda stund. Men så kan man ju inte ha det. Det kan ingen. Inte ens de rikaste, vackraste och smartaste personerna på jorden kan ha ett perfekt liv. För det är inte så det funkar. Liksom allt annat på jorden så krävs det en balans för att saker ska gå rätt till. Likaså är det med livet. För att det ska finnas toppar måste det finnas dalar. Det glömmer jag ständigt bort.

Jag glömmer bort att livet är en tidslinje där jag endast kan färdas i en riktning. Framåt. Inte bakåt, inte en sekund. Du kan heller inte veta vad som komma skall. Därför ska du inte heller försöka återskapa dina minnen. Ett minne skapas för att du tyckte det var speciellt. Om du försöker återskapa det minnet så kommer det inte att vara något speciellt med det. Jag glömmer bort att stunder i livet är del av en valuta där vissa sedlar är värda mer än andra. Vissa är så lite värda att man glömmer bort dem som mynt längst ner i en gammal jeansficka, medan andra är värda så pass mycket att man aldrig gör sig av med dem. Att minnen är historier vi berättar för oss själva när vi behöver det.

Många gånger kommer jag på mig själv att jag inte kan njuta av nuet. Jag sitter och tänker på hur nuet ska bli så perfekt att jag i framtiden kan tänka tillbaka på det med glittrande ögon. Jag kan tala om för dig att det absolut inte funkar. Stunder som du minns minns du av en enda anledning. Det blev inte som du tänkte dig. Om allt blev precis som du hade planerat så hade du inte kommit ihåg alls lika mycket.

Till exempel. Du tycks alltid möta en bil på en smal gata när det är en cyklist på din sida, bommarna går alltid ner när du har bråttom eller så hamnar du alltid bakom damen med en fullproppad vagn på Ica. Det verkar hända så ofta för att du minns dessa scenarion tydligare. För att det inte var planen. Något hände ur din kontroll. Jag sitter inte och säger att du ska gå runt helt blind för vad som kommer att ske. Det jag försöker säga är att om du inte går runt och oroar dig för att allt måste bli så perfekt så kommer det i de flesta fall att ta hand om sig själv. Någon kommer eventuellt dyka upp i ditt liv och göra din dag fantastisk. Du ska inte stå för allt fint som händer dig. Man kan stå för en stor del men inte allt. Människor runt omkring dig vill ju hjälpa både dig och dem själva att få ut en fin stund ur dagen då och då.

Som jag nämnde i början så är det väldigt svårt att minnas. Det är omöjligt att komma ihåg allt som du är med om så det är ingen idé att försöka lura hjärnan att minnas varenda stund i ditt liv. Låt istället saker få hända med måtta och se vad ditt inre väljer att spara i hjärnkontoret. Har du tur får du behålla växeln.

Blackbox, Skurup folkhögskola hösten 2023