Att sakna den man var förut

Jag är 23 år gammal och det är en ålder som jag trivs väldigt bra med att vara i. Jag trivs med mitt utseende, mina vänner, mitt sätt att vara på och jag skulle väl ändå säga att jag är begåvad. Jag har känt såhär ett bra tag nu. Ett år ungefär. Självklart har jag inte känt mig tillfredsställd hela tiden. Motgångar har kommit och gått vilket är superviktigt för att uppnå någon sorts balans i livet. Jag menar, har man kul hela tiden så blir ju det som är roligt inte roligt längre. Rolighetskurvan planar sakta men säkert ut efter ett tag. Men i sin helhet så har jag mått bra. Jag har inte varit deprimerad utan har bara haft perioder då jag har varit mer stressad än vanligt.

Under det senaste året har mitt allmänna mående sjunkit mer och mer. Inte markant men jag känner att det är något som inte riktigt står rätt till och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det kan vara. Varje gång jag känner att jag är på dåligt humör eller är ledsen så tänker jag tillbaka på hur jag mådde för ett år sedan och blir ännu mer ledsen. Varför? Jo, för att jag strävar efter att må så bra som jag gjorde för ett år sedan. För att jag inser att ju längre tiden går desto längre ifrån kommer jag den tiden då jag mådde som bäst. Jag ser tillbaka på den tiden och försöker återskapa det. Jag ser tillbaka på den människan jag var då och önskar att jag kunde vara den människan igen. Jag saknar den jag var förut.

Jag vet ju om att jag är samma människa och jag har ju inte bytt personlighet. Jag trivs i mig själv men inte lika mycket som jag gjorde förr. Det är någonting som har förändrats och det gör mig ledsen. Man vill ju alltid bli en bättre version av sig själv än vad man tidigare har varit men för första gången någonstans så känner jag tvärtom. Jag har alltid känt att jag har blivit bättre på alla plan i livet men för första gången så känner jag att det tog stopp. Det blev inte bättre än såhär. Och det är väl kanske det som egentligen har hänt. Saker har inte blivit sämre utan har bara inte blivit bättre och som jag nämnde innan så krävs det balans i livet. Saker och ting måste få vara tråkiga för att ge utrymme till sånt som är roligt. När något sånt här händer så kan det vara ett tecken på att man är för bekväm i sin vardag och att man kanske borde prova något nytt. Ta sig an en ny utmaning i livet eller byta miljö helt och hållet. Eller så kanske det är att du behöver ge dig själv mer rutin så att du kan fortsätta må som du gör på ett hållbart sätt. Vi alla funkar på olika sätt och trivs med olika sorters livsstilar.

Så vad ska jag då göra i mitt fall? Den som alltid strävar efter något bättre ger ju heller aldrig upp, så varför ska jag göra det? Som Henrythefreak en gång sa till mig, “Men vafan, ta dig själv i kragen nu!”. Så ska jag göra. Ta mig själv i kragen och lägga i ännu en växel. Satsa på det jag brinner för och omringa mig med sådant som gör mig glad. I mitt fall, musiken och mina vänner. Så som det ser ut nu så saknar jag ju en tid som inte längre finns. Min boendesituation såg helt annorlunda ut, folk i min vardag försvann och nya sanningar har visat sig. Det behöver inte betyda att jag har gått miste om någonting. I mitt fall så saknar jag den fysiska platsen som jag befann mig på. Jag kan inte ta med mig den platsen men något jag kan ta med mig är människorna som befann sig på denna plats tillsammans med mig. Jag ska ta med mig det absolut viktigaste i livet så att jag alltid kan må bra i stunden som är.