Att arbeta eller studera, vad passar just dig?

Skola och arbete, två helt olika livsstilar.

Att ha ett vanligt heltidsjobb är som att ha en relation med en polare medan att gå i skolan är som att ha en partner. Låt mig förklara. När du arbetar inom service eller hantverk och vi förutsätter att du är anställd och inte chef så har du endast en skyldighet. Du måste vara på din arbetsplats mellan två tidpunkter på dygnet samt utföra ditt arbete. Det kan många tycka är för mycket begärt men i de flesta fall så är det en enkel deal som många är okej med. Är man inte okej med det så finns alltid deltid som ett alternativ. Man måste inte jobba 40 timmar i veckan. Man kan jobba 20 och ändå klara sig. Då får man offra lite av sin levnadsstandard och det är det många som är villiga att göra, som till exempel jag. Att sedan utföra arbetet kommer nog ganska naturligt om det du håller på med inte skadar dig psykiskt eller fysiskt. Det är ju ingen som egentligen vill vara på sin arbetsplats men jag tänker att om man ändå är där så kan man ju göra något stimulerande som dessutom får tiden att gå, för som sagt, ingen vill ju vara på jobbet egentligen. För att du nu har varit på plats och utfört ditt arbete så får du dessutom en summa pengar utbetald varje månad. En summa som representerar arbetet och tiden du har investerat just den månaden. Dessa pengarna får du dessutom göra vad du vill med. Vi alla vet dock att majoriteten av pengarna går till att leva men hey, society.

Det fina med att arbeta är också att sekunden du stämplar ut från din arbetsplats så har du inga som helst obligationer. Du har inga samtal du måste ringa, inga uppgifter, mail eller ärenden som du måste hålla koll på. När du går hem från jobbet så kan du gå hem med vetskapen att nu kan du göra precis vad du vill. Tiden utanför jobbet är din och endast din. Du kan åka hem och kolla på en film, laga mat eller träffa en polare. Det tycker jag är väldigt skönt.

När du går i skolan är det helt tvärtom. Det finns ett ansvar att du måste vara där men i de allra flesta fall så är dagarna inte lika långa och inte heller lika intensiva. Det är såklart väldigt olika beroende på vilken utbildning man går men ni fattar principen. På ett arbete som till exempel kaffe så gäller det att du anstränger dig och arbetar med majoriteten av timmarna på ditt arbetspass medan du sitter i en kiosk så kanske många av timmarna är dötid. Beroende på vad man är för person så kan en understimulerad hjärna påverka oss på olika sätt. Så intensiteten varierar. Den största skillnaden är att när du slutar din skoldag så har du så många fler obligationer att ta hänsyn till. Du har uppgifter, läxor, tentor och ovanpå allt detta så ska du komma ihåg flertal möten och mail som trillar in i din inkorg lite då och då. Mail med information som till exempel, "Hej kära elever, idag samlas vi i sal 380 istället för 302 som ligger i helt olika delar av byggnaden, hoppas att ni hittar dit!” Det påverkar inte bara att du förmodligen kommer komma sent utan även ditt psyke. Att du ständigt måste gå runt med vetskapen om att det kan finnas information på någon av dessa plattformar som du potentiellt har missat och det kommer att påverka dig om tre dagar.

Att gå på folkhögskola är för mig väldigt påfrestande på grund av dessa anledningar. Vi har inte så långa skoldagar och det kan ju kännas skönt i praktiken men eftersom att det finns så mycket dö tid runt omkring så tänker man att man kan sova eller chilla dem timmarna men det kan man inte för du måste hela tiden öva, förbereda dig inför nästa lektion, ha möten och uppgifter. Det är väl just den grejen att man måste förbereda sig inför sina tidpunkter och när man är klar så finns det fortfarande ett ansvar som petar en i ryggen hela tiden. Det gör mig stressad. Stressad på ett sätt som jag inte har känt förut tror jag. Ett underliggande stressmoment.

Okej, så här kommer liknelsen. När du träffar en polare så har du ett ansvar att dyka upp. Ni umgås och har det gött, eller inte tills ni går skilda vägar och då helt plötsligt så har du inga ansvar längre. Ni är två olika människor med skilda liv. Ni har egentligen ingenting med varandra att göra förutom att ni är av samma art och ni råkar vara vänner. Nu drog jag det väldigt hårt men ni fattar. Så länge ni är schyssta mot varandra och respekterar varandra så kommer ni att vara vänner. När man har en partner så har du ansvar att dyka upp MEN du har också ett ansvar att ringa hen och se till att hen mår bra, köpa julklapp, träffa hens föräldrar, höra av dig, bjuda på dejt osv. Här är det återigen viktigt att man inte glömmer bort att ni är två egna personer som inte har någon skyldighet till den andra egentligen. Om man vill lägga ansvaret på dig så kommer man att göra det. Om man faktiskt är förälskad i någon. Att vara förälskad i någon är ju egentligen bara att man tycker om en vän så pass mycket att man frivilligt vill lägga detta ansvar på sig själv. Man vill lägga sin tid och energi på att denna människan ska må bra 24 timmar om dygnet. Det i sig är superfint men när folk gör detta mot sina viljor så är det nästan lite ett hot mot den mänskliga rättigheten att vara sin egen person. Allt detta är ju återigen väldigt individuellt och olika relationer och arbetsplatser fungerar på olika sätt. Jag såg bara detta från mitt egna perspektiv. Jag föredrar att endast jobba för jag älskar att ha friheten att göra vad jag vill med min fritid. Att utanför jobbet alltid vara i ett tillstånd som man vill vara i till hundra procent.